 |
"Jag började träna kyokushin Karate vid 12 års ålder. När jag växte upp var jag alltid minst bland mina kompisar och som tolvåring ville jag bli stor och stark så att jag kunde hävda mig bättre. Ungefär tolv år senare började jag förstå vad karaten betytt för mig. Kampsport är förutom en idrott som är väldigt allsidig också till stor del mental träning. Karate lägger stor vikt på just den mentala delen. Hela min livsstil är starkt påverkad av denna lära, för mig existerar inte ordet omöjligt. Kyokushin är den tuffaste formen av Karate som kräver hård fysisk träning där vi hela tiden pressar oss själva förbi den gräns vi trodde fanns där. Denna erfarenhet hjälper oss sedan i alla de utmaningar vi ställs inför, både på träning, arbete eller fritid." ”Osu no seinchin” Viljan till uthållighet /Oscar |
 |
"I januari 1995 gick jag på mitt första Kyokushin Karate pass och blev fast! Träningen på klubben är som roligast när det är många som kör regelbundet och liksom alltid är där. Då blir det mer socialt och man kommer dit, inte enbart för träningens skull utan för att få träffa sina träningskompisar. 1997 började jag instruera barn – vilket inte alltid varit så lätt … Men på det sättet har jag utvecklat mig själv och jag har fått ännu ett perspektiv på karaten. Att lära ut kräver att man verkligen sätter sig in i det man håller på med! Sommaren 2002 klarade jag min gradering till svart bälte (1:a dan)! Det tog mig 7,5 år att komma dit. Om man graderar vid alla tillfällen som ges och tränar hårt hela tiden så kan man pröva att gradera sig till svart bälte lite tidigare, på 5-6 år ungefär. Varför just Kyokushin Karate? Som nybörjare kan man inte veta vilken karatestil som passar en bäst, men så länge man trivs och vill lägga ner sin själ i den stil man väljer – då måste det ju vara rätt! Ett kort svar skulle kunna vara: ”Jag mår bra av det och det är jättekul!” Osu! /Jenny Stålberg |